User login

Mina gamla möss

Denna sida handlar om en del av alla de möss jag har haft genom åren.

Mina första möss
En dag fångade jag en vild mus. Dagen efter hade den smitit. Detta var när jag var liten.

1980 började jag arbeta på lab, och avlade möss och råttor, främst möss. Där fick jag en labmus, en vuxen albino avelshane. Jag döpte honom till Aristoteles, efter en rockopera jag hade hört på radion, som var baserad på en gammal science fiction novell. Aristoteles blev extremt tam, han brukade ofta lägga sig och somna i min hand.

Min musuppfödning
Jag lät musen Aristoteles namnge min musuppfödning, och senare även min råttuppfödning, marsvinsuppfödning, gerbiluppfödning, dvärghamsteruppfödning, nataluppfödning osv.

Min astrex linje:
Någon gång i början av 80-talet fick jag en hel bur med krulliga möss i olika färger, som svart, choklad, champagne osv. De var otroligt inspirerande med sin krulliga päls, men jag hade ett allvarligt problem med dem - de ville inte bli tama! Medans jag försäkte tämja dem så delade jag upp dem färgvis och till slut hade jag en 4 - 5 - 6 burar med krulliga möss i var sin färg. Tyvärr fick jag dem aldrig tama, och jag kunde inte nöja mig med det, då jag hade haft en vanlig labmus (Aristoteles) som varit så otroligt tam. Så jag slutade snart att avla på dem och gav bort dem, för jag tyckte inte de var några bra sällskapsdjur.

Min Black Tan linje:
Inte så länge efter de krulliga mössen fick jag istället en hel bur med jättesnälla möss. De var Black Tan allihop, med lite små vita teckningar här och var, och de fick snart långhåriga ungar i samma färg. Tillsammans var det väl ett 30-tal möss i buren jag fick, både hanar och honor blandat. Jag delade upp dem i några olika burar hade genast en egen liten musavel, denna gång med riktigt snälla möss!

Dessa möss hade jag i många generationer, jag sparade främst på de snällaste för vidare avel, samt på en del av de långhåriga, så att det så småningom var mest långhåriga möss i linjen. Dessa mushanar kunde oftast leva i fred och sämja tillsammans, tom med mushonor i samma bur. Både hanarna och honorna blev mycket tama, det var ingen skillnad alls på hur tama de kunde bli. De var helt perfekta sällskapsdjur, men det fanns en baksida - de hade någon sorts svamp som ofta tog död på dem i förtid. Jag testade olika behandlingar men inget verkade hjälpa...

Min nya kamera:
Jag köpte en kamera 1989 som möss blev lite mer än en suddig fläck på bilderna av, det är därför jag inte har några smådjursbilder från innan 1989. Den gamla kameran dör mest till att fota hästar och större saker med :-)

Fotot ovan visar Aristoteles Belinda, black tan långhårig hona, en av de sista ur denna gamla linje innan jag blandade upp den med andra möss. Detta fotot är taget 1989, så jag hade haft dem några år vid det laget. De flesta av mössen i min gamla black tan linje hade vita svanstippar, många hade lite vitt någonstans i ansiktet, Många hade även lite vitt på magen. Ytterst få hade något vitt på ryggen, och Belinda är en av de få som hade något vitt alls på ryggen. Pga detta är jag rätt säker på att jag inte hade genen för bandat.

Dessa båda foton (ovan och nedan), tagna 1989, visar Aristoteles Pricken, black tan långhårig hane, en nära släkting till Belinda (Belinda syns i bakgrunden på det ena fotot). Pricken såg rätt rolig ut, som kanske framgår av bilderna gick det vita bandet runt hela kroppen, och sedan var det två stora svarta fläckar i det vita.

Här nedan är två foton från november 1989, en argente texel hona och en långhårig argente unge.

Här nedan är ett foto av en choklad texel unge fråm 1989, troligen kullsyskon till argente ungen ovan. Jag har tyvärr inte kvar papprena för mössen från den tiden, men jag köpte in en argente texelhona vid namn Morakullans Alvina, vid den tiden, och det kan mycket väl vara just Alvina på fotot ovan. Jag har då för mig att hon var satin med. Det syns tydligt att både argente ungen och chokladungen har vita svanstippar, precis som mina black tanmöss brukade ha, så de är troligen ur Alvinas första kull, med en av mina hanar.

Tyvärr var Alvina inte alls så snäll utan gav alla av mina honor som hon träffade stryk efter noter. Senare jag fick en kullsyster till Alvina, som hette Morakullan's Angelina och Angelina var etter värre. Jag blev tvungen att omplacera Angelina pga hennes hemska humör, och inte hade jag någon större glädje av Alvinas ungar, de var inte heller så snälla. men Alvina var oerhört vacker, tyckte jag, som aldrig hade sett något liknande innan :-)

Jag parade ut mina black tan möss på lite olika möss från olika håll, och det blev aldrig några riktigt bra möss, antingen blev mindre tama och snälla eller så fick de sämre hälsa. Jag tyckte då, och tycker fortfarande att möss, som hållits tama i evigheter, är och skall vara totalt domesticerade, dvs tama som hundar...

Ovan syns det lyckade resultatet av inkorsning med engelsk typ, den honan och hennes närmaste släktingar hade rätt bra hälsa och var extremt snälla. På den tiden var det vanligt hos engelsktypade möss med den långa, lite puckliga rygglinjen som hon har och som syns så tydligt på fotot. Nedan syns en av mina svarta tanhonor med en kull som det även finns en blue tan i. Jag var tokig i färgen svart tan redan då, och jag är det fortfarande - det finns nog inte vackrare möss :-)

Här är ett par av mina svarta tanar från januari 1993:

Längst upp på sidan är en bild på ett par av mina svarta tanar från maj/juni 1993. Observera att denna bild har stulits av ett stort amerikanskt bokförlag och har publicerats i minst en av deras musböcker... jag trodde faktiskt inte att bokförlag var så oseriösa!!

Fler bilder på mina gamla möss.

Black Tan 1989:

Black Tan 1989:

Agouti Tan 1989: