User login

Avelsdjur

Publicerad i SVEMUS medlemstidning HUSMUSEN nr 2-3 2005.

Avelsdjur i smådjursuppfödningen

Vad är egentligen ett avelsdjur – och vad kännetecknar ett avelsdjur? När det gäller uppfödare i olika smådjursföreningar lärs det ofta ut att det djur som går bra på utställningar är det bästa avelsdjuret, och i många föreningar är detta oerhört viktigt. Ju fler utställningsframgångar hos djuren i stamtavlan desto fler står på kö för att få köpa avkommorna. Vi skall titta lite på varför detta är en dålig och felaktig lärdom.

Vad kännetecknar ett bra avelsdjur? Definitionen på ett bra avelsdjur är att det är uppfött för att producera nya avelsdjur och att det kan producera nya djur som är lika bra eller möjligen bättre än det själv. Erfarenheten har visat att ett bra avelsdjur inte alltid hos alla arter är den bästa representanten för sin ras/variant, dvs det är inte alltid det utställningsmässigt snyggaste djuret. Ett bra avelsdjur skall vanligen vara en bra representant för sin variant, men det skall dessutom vara helt utan defekter och dessutom helt utan nedärvda fel såsom: mentala fel, sjukdomar, sterilitet, parningsproblem, förlossningsproblem, dålig vård av ungar, svaga ungar osv. Ett djur som kasserats ur aveln pga att det nedärver något fel, kan istället behålla sitt värde genom att ställas ut och ibland erhålla stora framgångar på utställningarna, och få mycket fina utmärkelser. Detta djur kan med fördel säljas för att göra reklam för uppfödningen genom att den nya ägaren ställer ut djuret, eller så ställer uppfödaren själv ut djuret. Avelsdjuren kanske inte är i samma kondition pga att de används aktivt i aveln, och passar därför ofta inte alltid att ställas ut.

Visserligen förekommer det att ett djur som är mycket framgångsrikt på utställningsarenan även är ett bra avelsdjur, men det är två olika saker, och många djur är bara bra på det ena – eller ingetdera.

Om nu smådjursföreningen som anordnar utställningarna lär ut att de bedömer avelsdjur på utställningarna lär sig många nya uppfödare (felaktigt) att utställningsmässigt framgångsrika djur är de bästa avelsdjuren. De vill därför använda dem i den egna aveln, även om uppfödaren uttryckligen säger att det finns bättre djur att använda. Om uppfödaren säljer dessa ur den egna aveln kasserade djur, kommer troligen många nybörjare köpa in och avla på dem, vilket snabbt ger linjer med olika sjukdomar eller problem.

Vad lär vi oss då av detta? Jo, att de djur som ställs ut på utställningarna borde omnämnas avelsprodukter, de är produkter av den duktiga uppfödarens mångåriga arbete. Vill man köpa in avelsdjur så kontaktar man en uppfödare och ber att få köpa just avelsdjur och inte utställningsdjur. Avelsdjuren kanske inte är riktigt lika snygga som de framgångsrika utställningsvinnarna, men de skall enligt definitionen inte ha några defekter, så de är utmärkta att grunda sin egen avelslinje på. Dessutom har bra avelsdjur den egenskapen att de ger lika bra eller bättre djur som avkommor, så att man med några generationers arbete kan få fram riktigt fina djur. Dvs man måste fråga uppfödaren vad man skall para sina nya avelsdjur med, uppfödaren känner sin linje och det skall man utnyttja.

Exempel på ett bra avelsdjur

Här tänkte jag för klarhets skull ge ett typiskt exempel på ett mycket bra avelsdjur som inte är ett bra utställningsdjur. Tänk dig att du avlar tanmöss. Du har bla en hane som har mycket bra typ, mycket bra hälsa, mycket bra könsprägel, mycket bra temperament osv men som tyvärr är övertecknad, dvs har alldeles för mycket tanfärg. Om du ställer ut denna hane är inte risken stor att han blir champion eller ens vinner några priser. Om du istället är lite smart och utnyttjar alla hans goda egenskaper samt kompenserar för hans dåliga genom att para honom med bra tanhonor som är undertecknade, dvs har lite för lite tanfärg, så kan du få mycket fina avkommor. Du kan få både bra avelsdjur och bra utställningsdjur. Den här hanen är egentligen mer värd än den som vann utställningen han tävlade på, för din hane kan faktiskt bli far till flera champions om du parar honom med rätt honor.

Att köpa in avelsdjur

För den nyblivna uppfödaren finns det väldigt mycket att tänka på innan man slår till och köper in sina avelsdjur. En viktig sak är att formulera för sig själv vad man skall uppnå med sitt köp och sin framtida avel. Det vanligaste är att föda upp smådjur för utställningsändamål, och då gäller det att känna till utställningsstandarden.

Man bör bestämma sig för endast en ras/färg/variant, annars går det inte att bli framgångsrik som uppfödare. Ju fler individer av samma variant du har att välja på när du skall para desto noggrannare kan du välja ut djur som matchar varandra, och ger mycket bra kullar tillsammans. Börja alltså med att bestämma dig för en variant! Ett tips till nybörjaren är att börja med en variant som är lättavlad.

Leta upp alla uppfödare av denna variant och lär så mycket om varianten du bara kan redan innan du köper in ditt första avelsdjur. Speciellt behöver du veta vilka svagheter/problem som finns med varianten, samt om det finns någon/några uppfödare som du kan samarbeta med. Det är viktigt med samarbete med andra uppfödare, för annars kan inavelsgraden lätt öka så mycket att du får problem, om du inte har plats med ca 300 aktiva avelsdjur förstås, inom samma variant…

Läs allt du kan komma över om varianten, artiklar och annan litteratur, samt besök utställningar för att se hur djuren från olika uppfödare ser ut. En viktig och ofta ignorerad sak att göra är att besöka uppfödare för att se varianten hemma hos uppfödarna, och därmed lära känna varianten bättre.

Nu vet du tillräckligt mycket för att själv kunna välja ut vilken/vilka uppfödare du skall köpa in djur från, samt vilken/vilka uppfödare du skall köpa från. Som nybliven uppfödare bör du inte börja med en variant som inte finns att köpa i Sverige.

Nu när du väl har köpt in dina djur behöver du tänka igenom hur du skall arbeta med djuren, vilka som skall paras med vilka, sätta upp avelsmål och planera inför framtiden.

Eva Johansson