User login

Avelsarbete

Publicerad i SVEMUS medlemstidning HUSMUSEN nr 2-3 2005.

Avelsarbete vid smådjursavel

Smådjursavel, det är väl enkelt, bara att sätta ihop en hane och en hona, så blir det flera. Ja, många uppfödare verkar tänka precis så, och då blir avelsresultatet därefter. Men de vackra djuren i starka, nästan överväldigande, färger och extrema utseenden, då, hur får man fram sådana? Många köper helt enkelt in dem från England, från de riktigt duktiga engelska uppfödarna som verkligen kan avla smådjur. Detta gäller inte bara i Sverige, utan även i det stora landet i väster köper man gärna in djur från England… Varför inte avla fram dem själva? Det är ju en gång så att det inte själva klimatet eller något mystiskt som gör att de engelska uppfödarna får fram så utsökt vackra djur. Avelskunskap, praktiskt avelsarbete, det är vad det är, och det kan vi ju lika gärna använda oss av här i Sverige. Det är inte så svårt, köp in den lilla boken ”Practical Inbreeding” av W. Watmough. Den är jätteliten men i den står det, precist och koncentrerat, exakt hur man avlar fram de mest utsökta djur. Den är visserligen skriven redan 1955, och texten har inte ändrats sedan dess, men den gäller än idag, och kan varmt rekommenderas vilket djurslag du än tänker avla på. Köp den, läs den och läs den igen! Om du avlar för att ställa ut skall du också ha ett aktuellt exemplar av standarden, och du skall kunna standarden för din egen variant utantill.

Skriv ner dina mål för avelsarbetet

Formulera för dig själv vad du vill nå fram till genom ditt arbete. De flesta uppfödarna av smådjur föder upp för utställningsändamål, men de har olika syn på vad som krävs för ett bra utställningsdjur.

Typ och könsprägel är viktigt, dålig typ och hanar som liknar honor gör ingen domare glad på utställningen.

Färg, vilken nyans vill du ha, hur gör du för att fram den exakta nyans du söker? Regnbågskullar bör inte eftersträvas av den seriöse uppfödaren, då de gör att uppfödaren tappar kontrollen över färgens nyans.

Hur pass bra parning, dräktighet, födsel och ungarnas uppväxt fungerar, verkar ofta ses för sig, utan att uppfödaren tycks inse hur viktiga dessa egenskaper är för en mycket god avelslinje. Djuren bör vara lättparade, dvs inga problem med sterilitet, dräktighetstiden och födseln bör vara okomplicerad, så att honan är i bra kondition för att kunna ge ungarna en bra start i livet. Dessutom bör inte kullarna vara små, dels för att stora kullar är ett friskhetstecken hos linjen, och dels för att det ger flera individer att välja mellan för vidare avel. Ungarna bör växa någorlunda snabbt, här är det främst två saker som spelar in: dels honans hälsa och förmåga att producera mjölk av tillräckligt god kvalitet och i tillräcklig mängd, och dels ägarens omvårdnad av djuren. Bra mat och god hygien är grunden i all uppfödning. Det kvittar hur bra avelsdjur du har om du inte sköter dem exemplariskt.

Ju fler olika avelsmål du sätter upp desto längre tid kommer det att ta, så tänk noga ut vilka avelsmål som är viktigast och håll dig till dem. När du kommit långt med de viktigaste avelsmålen kan börja titta lite på fler avelsmål.

Stamtavlor och stambok

För att kunna planera framåt i sin avel är, förutom att noga känna alla sina avelsdjur, kunskaper om generationerna innan viktig. Dessa kunskaper klarar du dig dåligt utan när det är dags att köpa in nya avelsdjur. Du måste veta exakt vilka egenskaper dina djur har och vilka egenskaper som ligger längre bak i linjen, för att kunna välja ut de mest passande avelsdjuren att köpa in. Annars är risken stor att du köper in fel avelsdjur och befäster egenskaper i din linje som inte är bra, samt tappar bort de goda egenskaper redan har. Ett av de hjälpmedel du behöver är att föra stambok. Dvs du antecknar allting som gäller djuren i ett välordnat system som du lätt hittar i vid behov. Du antecknar vem som paras med vem, och när kullen är född. Du antecknar om något djur blir sjukt och vilken behandling som ges. Du antecknar hur de olika individerna i kullen artar sig. Kort sagt, du antecknar allt som är eller kan vara viktigt. Antingen har du en stambok där allt skrivs in eller så har du en pärm, med plastfickor, en för varje djur, och för in alla uppgifter i dessa. Andra system fungerar lika bra, så länge de är noggrant skötta.

Hur använder man stamtavlor vid inköp av nya djur? Jo, man räknar hur många olika färger/varianter som förekommer i stamtavlan, ju fler desto sämre. Ju fler olika färggener dina nya avelsdjur har med sig desto längre tid tar det att avla bort dem. Man tittar på vilken/vilka uppfödare som fött upp djuren i stamtavlan. Erkänt bra uppfödare är ofta ett plus. Man tittar på hur pass inavlade djuren är, riktigt bra djur som är lite inavlade är ofta bättre/renare avelsmässigt är bra djur utan inavel, detta för att egenskaperna vanligen är mer stabila hos lagom inavlade djur. (Stark inavel bör man undvika.) Dessutom tittar man på om djuren är släkt med de egna djuren, bra djur som redan är lite släkt är ofta ett bra val. Tänk på att om du köper in nya avelsdjur med dolda fel så kan du snabbt förstöra hela din avelslinje, så håll större delen av din linje ren för säkerhets skull. Köp inte in en vacker hane och para honom med alla dina honor, då har du snabbt förstört hela din avelslinje. Para honom hellre med en eller ett par honor, och om resultatet blir lyckat kanske det är bättre att använda någon avkomma i dessa kullar för vidare avel.

Tänk i generationer

Alltid när jag har avlat mot avelsmål, oberoende av djurslag, har jag haft en planering som spänner över flera generationer. Ofta har jag fått arbeta om planeringen under tidens gång, men bara delvis, och genom att ha en grundläggande planering har jag också fått ett slags kontinuitet på köpet. Jag strävar efter samma avelsmål under flera års avelsarbete, samt parar så att jag skall kunna gå vidare med mina egna djur utan att hela tiden behöva köpa in nya djur, detta genom att tänka igenom alla parningar noga i förväg. Det är viktigt att ta ett steg i taget, samt att utnyttja alla djur i aveln om har få djur. Om man är ensam uppfödare av en variant, samt har under 100 avelsdjur av varianten, då behöver man absolut använda alla sina avelsdjur för att inte förlora goda egenskaper i linjen. Om flera uppfödare samarbetar inom samma variant, måste de ha samma avelsmål, men de behöver inte arbeta på samma detalj samtidigt, men om de tillsammans har färre än 100 avelsdjur måste de fortfarande använda alla sina avelsdjur. Använd aldrig samma hane på flera olika honor om han inte redan har bevisat sitt värde, för då förloras de gener som en annan hane har. Ju färre djur du har att använda desto viktigare är varje individ, och desto större eftertanke måste du lägga ned för att komma någonstans i ditt avelsarbete. Var noga med att göra skillnad på avelsdjur och utställningsdjur, keldjur osv. Ett avelsdjur kan vara både keldjur och utställningsdjur, men det omvända gäller absolut inte. Avelsdjuren är den viktiga basen som hela uppfödningen bygger på, utställningsdjuren kan man faktiskt sälja och låta någon annan få ställa ut, de har inget med avelsarbetet att göra.

Du avlar för att förbättra din variant, i början som nybörjare kanske du ställer ut för att få veta hur bra dina djur är. Du måste dock lära känna dina avelsdjur så pass bra så att du vet deras värde utan att behöva ställa ut dem, för att kunna nå några resultat med ditt avelsarbete. Du måste känna till att utställningsdjur är en sak och avelsdjur är en annan sak. Det finns många olika varianter hos många olika smådjur där avelsdjuren måste ha en variation i färgnyans eller teckning som inte skulle duga på en utställning, men den goda uppfödaren vet vilka av dessa som skall paras med vilka för att få fram utmärkta utställningsdjur. Det goda avelsdjuret är egentligen mer värt än det goda utställningsdjuret, då det kan producera nya goda utställningsdjur. Du måste naturligtvis inte välja mellan att ha avelsdjur eller utställningsdjur, men du måste vara klar över vad som är vad.

Se till att noga utvärdera dina avkommor, här är viktiga fakta om ditt avelsarbete som du bör föra anteckningar om. På vissa smådjur avlivar man många ungar redan som små, sk kullning, och förlorar därmed mycket information. Det kanske är en blivande lysande avelshane eller en blivande champion som avlivas… Att så lättvindigt kasta bort viktig information kräver att kullarna är oerhört jämna, annars är ett avelsarbete under dessa omständigheter hart när omöjligt. Det är ju här du kan se om aveln går åt rätt håll! Ett gott tecken är jämnhet hos kullarna, men se upp så du inte befäster dåliga egenskaper.

Eva Johansson.