User login

Att avla på temperament

Publicerad i SVEMUS medlemstidning HUSMUSEN nr 4 1995.

Bra temperament är bra att ha på våra möss, det kan vi nog alla enas om. Men varför har då temperamentet försämrats de senaste åren inom SVEMUS? Vi ser att det är så på utställningarna, men vad gör vi åt det? Vet vi egentligen hur man gör för att förbättra temperamentet på våra möss?

Först kan vi börja med att konstatera att temperamentet icke är en specifik egenskap hos djuret utan snarare ett komplex uppbyggt av flera olika egenskaper. Exakt vilka delar som ingår verkar det inte vara någon som vet just när det gäller möss, men kanske att man kan få vissa idéer genom att titta på hur temperamentet indelas i olika beståndsdelar på hund (i så kallade mentaltest).

För mössens del kan vi börja med att uppdela temperamentet i två delar: beteenden riktade mot artfränder och beteenden riktade mot människor.

Naturligtvis skall våra möss vara trevliga mot människor, det är ju självklart när det gäller sällskapsdjur, men hur beter de sig emot varandra egentligen?

Det är ofta så att när man sätter in en ny hona till en redan etablerad grupp med honor så uppstår någon form av bråk mellan djuren, ibland så illa att det uppstår bitsår på något djur. Sak samma gäller beteenden mellan hanar, men här är det ofta mycket värre! Tråkigt nog tycks inte uppfödarna uppmärksamma detta problem tillräckligt. Problemet orsakas av aggressivitet inom arten och är i princip något icke önskvärt hos musen som sällskapsdjur. Genom att aldrig avla på djur som orsakar sådana här situationer (hellre para med det djur som blir angripet) så kan man avla bort problemet. Viktigt här är att inse att både mamman och pappan spelar roll, avelsmässigt. Beteendet tycks ha en väldigt stark arvbarhet.

Eftersom många hanar är så illa däran att de faktiskt sitter i isoleringsceller så är det inte så lätt avgöra vilken som är "snällast", men dels kan man noggrant studera modern och systrarna med avseende på aggressivt beteende och dels verkar det finnas en stark koppling mellan mycket revirpinkande och hög grad av aggressivitet inom arten. Ju mer en viss hane revirpinkar - desto större anledning att INTE använda honom i avel.

Möss som biter människor, eller uppvisar aggressivt beteende mot människor bör heller inte avlas på.

Slutligen har vi den viktiga stresstoleransen, som också är starkt ärftlig och dessutom kopplad till eventuell förekomst av stereotypier. Ett djur med låg stresstolerans utvecklar lättare stereotypier och beter sig ofta nervöst. Kombinerar man låg stresstolerans med dåligt temperament i övrigt får man ett mycket dåligt resultat.

Dessa tre saker är alltså de vi närmare känner till idag och som absolut bör undvikas i all avel för att kunna förbättra temperamentet på våra möss: hög aggressivitet inom arten (hanar som revirpinkar mycket och gärna slåss samt honor gärna bråkar med andra honor, speciellt de som är nya i gruppen), aggressivitet mot människor (biter människor mm) och låg stresstolerans (nervös).

Skrivet av Eva Johansson.