User login

Bror-syster-avel

Bror-syster-avel eller Inavel av labmöss

Lite omarbetad version av artikel som tidigare har publicerats i HUSMUSEN nr 1 1993.

När man skall sätta upp en inavelslinje av labmöss så köper man först några par av den inavlade stam man är intresserad av. Mellan tre och fem par är normalt. Dessa möss sätts parvis i sina burar, hona + hane. Dessa möss är normalt kullsyskon och redan bror-syster-avlade i mängder av generationer.

När dessa möss börjar få barn gör man så att man tar första kullen som föds när de är avvänjningsklara och delar in kullen i par. Överblivna syskon används ej till avel. Om den avvanda kullen bestod av tre hanar och fem honor blir det tre par och två överblivna honor. Dessa nya par ges nummer i den ordning de avvänjs (1,2,3 … osv) och på föräldrarnas stamkort skrivs numren upp så att man kan se på föräldrarnas kort alla deras avkommors nummer (alla som går i avel). Mössen öronmärks också med sina nummer, och varje par får ett eget stamkort. Mushane och mushona i par nr ett får märkningen ”ett” osv enligt ett internationellt öronmärkningssystem. Med alla kullar förfars på detta sätt. På stamkorten skriver man upp dels numret på föräldraparet och dels skriver man upp alla kullar, antal ungar i kullarna, och eventuella nummer som ungarna får (de som går vidare i avel). När de första – inköpta – mössen lämnat omkring 3 – 4 kullar vardera så jämför man vilket av dessa par som lämnat flest nya (numrerade) par i dessa kullar. Man tittar även på vilka av dessa nya par som redan fått ungar och hur många ungar de fått. Det par som lämnat flest nya numrerade par VÄLJS då som startpar och ENDAST de muspar som är barn till detta utvalda par får i fortsättningen sina ungar öronmärkta och uppsatta parvis i avelsburar. Alla ungar till alla övriga par går till laboratoriets djurförsök, inklusive alla överblivna ungar i kullarna (de som ej blev jämna par).
Man sparar ALDRIG en hona ur en kull och sätter till en hane ur en annan kull, inte ens med en hane ur påföljande kull från samma par, utan endast rena kullsyskon används i aveln. Om vi säger att det utvalda startparet lämnat dessa avkommor; par nr 1, 2, 3 och 9, 10,

11, 12 och 19, 20, 21 så gäller att endast ungar till dessa par skall sättas upp till vidare avel (sättas parvis i burar och öronmärkas och ges egna stamkort osv). Detta utvalda startpar är för tillfället det gällande stamparet.

När sedan flera av dessa par lämnat omkring 3-4 kullar vardera så skall det par som lämnat flest nya par återigen VÄLJAS och numret på detta par markeras på föräldrarnas stamkort (vi brukar helt enkelt rita en ring runt numret på stamkortet). Säg att vi valde par nr 3, då gäller nu att endast avkommor till detta par skall få sina ungar uppsatta i nya avelspar. Nu skall alltså inte längre någon avkomma från tex bur nr 1, 11 eller 20 sättas upp till vidare avel, utan endast avkommor till par nr 3 och deras barn och barnbarn osv. Nu är alltså par nr 3 vårt utvalda stampar.

Så småningom måste man välja ut det mest produktiva paret bland alla par som är barn till par nr 3 som nytt stampar, säg att par nr 42 är barn till par nr 3 och vi väljer just detta par. Nu är alltså par nr 42 vårt stampar och endast avkommor till par nr 42 skall sättas upp parvis, öronmärkas och användas i vidare avel.

Par nr 3 räknas som generation nr 1 (deras föräldrar är ju inköpta), par nr 42 räknas som generation nr 2 och alla barn till par nr 42 räknas som generation 3. Till vidare avel används alltså alltid avkommorna till en massa möss som alla har SAMMA föräldrapar (här exempelvis alla par som är avkommor till par nr 42). Efter några års avel kan man enkelt spåra alla par i aveln rakt bakåt till det första, inköpta, startparet, genom att titta på dessa stamkort. Naturligtvis sparar man alla stamkort.

Detta är alltså själva principen för sk bror-syster-avel, eller allmänt; inavel av labmöss. Detta är något helt annat än den inavel som sker här och var med våra tama sällskapsmöss.

Labmössen inavlas på detta sätt i hundratals generationer och eftersom man alltid väljer det par i varje generation som lämnat flest avelsdugliga par så behåller man fertiliteten och livsdugligheten hos mössen. Många labmöss kan bli gamla (2-3 år är vanligt) och håller sig friska och fina länge om man tar hem dem och håller dem som sällskapsmöss. Jag har tom träffat på labmöss som blivit ÖVER 3 år gamla. Normalt så avlivas alla labmöss i tidig ålder och når inte på långt när sin fulla potentiella livslängd. De flesta labmöss blir också precis lika tama och trevliga som våra tammöss – om man bara ger dem en chans!

Många vanliga labmusstammar albino, agouti och svart. Även färgerna lilac och leaden förekommer. Och förstås nakenmössen! Jag har även sett en fläckig musstam på ett lab, men den troligen in från en privat uppfödare, eftersom den inte hade någon beteckning, och dessutom gick alla de fläckiga mössen i en stor bur tillsammans. Alla labmusstammar har ett namn, en beteckning, som kan vara BALB/c, A/Sn, A/J, ATL, ACA, ATM, NMRI, CBA, DBA, osv. (Alla utom de två sista är albinostammar.)

Den fläckiga musstammen var mest vit med gråa fläckar och sedan små svarta fläckar som oftast satt ovanpå det grå. (Se teckningen ovan.) Denna stam var alltså ej bror-syster-avlad såvitt jag vet.

Många labmöss är mycket produktiva, att de var tredje vecka får en kull på 14 ungar eller fler som de noggrant vårdar, tillhör det vanliga. Däremot får de sällan första kullen så tidigt som tammöss kan få, ofta är de tre månader fyllda innan första kullen kommer trots att de lever parvis hela livet. Tammöss kan ju bli dräktiga redan vid 4 – 5 veckors ålder, vilket är mycket ovanligt hos labmöss. Hanen hjälper honan med ungarna, han ligger och håller dem varma medan honan tar en siesta, tvättar sig eller äter lite. Trots att honan och hanen lever tillsammans hela tiden så tar honan en paus i barnafödandet så fort hon behöver, detta är mycket vanligt, men vanligen får hon först två eller tre kullar i snabb följd och tar paus sedan. Hon blir helt enkelt inte dräktig när hennes kropp behöver vila.

OBSERVERA att jag ABSOLUT INTE uppmanar någon att avla möss på detta sätt, var skall man då göra av alla musungarna?

Skrivet av Eva Johansson.