User login

Selektiv avel

Publicerad i SVEMUS medlemstidning HUSMUSEN nr 1 1991. Mindre ändringar i texten av författaren 2006.

Selektiv avel:

Selektiv avel är när man väljer (selekterar) vilka djur som skall paras med varandra. Om man bara väljer efter utseende får man så småningom problem med temperament och sjukdomar och kanske också storlek.

STORLEK: De gamla svensktypade mössen vägde vanligen som vuxna vanligen mellan 20 och 40 gram (gäller ej feta djur). Som jämförelse kan nämnas att engelsktypade möss faktiskt kan väga upp till 100 gram utan att vara feta (jag har själv haft sådana möss). Jag har även haft en riktig gammal svensktypad mus, Lokomotive, som vägde över 40 gram utan att vara fet, han var stor på den tiden. Idag har man blandat typerna hos de flesta uppfödare. De möss som idag registreras som svensktypade hade garanterat registrerats som engelsktypade när SVEMUS bildades...

Man bör naturligtvis inte para två små möss med varandra, för då blir troligen alla barnen små; men man behöver heller inte para in engelsktypade möss, om man inte vill, då det finns stora svenska möss.

TEMPERAMENT: Möss som bits eller springer undan och gömmer sig när jag vill plocka upp dem ur buren, tycker inte jag är kul. Däremot är jag väldigt förtjust i möss som förtroendefullt sitter stilla i in hand och kanske tom tvättar sig där; möss som jag kan sätta på axeln utan att vara rädd att de skall hoppa iväg och göra sig illa. Eftersom temperamentet också går i arv, får man trevligare möss om man bara parar de som är trevliga till sättet med varandra.

SJUKDOMAR: Sjukdomarna dyker oftast inte upp förrän mössen är för gamla för att paras. Därför är det viktigt att veta så mycket så mycket som möjligt om föräldrarna till mössen som man tänker para. Om samma sjukdom finns hos föräldrarna till båda mössen bör man inte para dem, ty risken är stor att flera av ungarna får samma sjukdom. (Anlaget fördubblas, gäller dock endast ärftliga sjukdomar.)

UTSEENDE: Att para djur efter utseende är svårt nog. Och när man dessutom behöver hålla rätt på temperament, sjukdomar och storlek kan det vara vettigt att begränsa sig till vissa färgvarianter/hårlagsvarianter och lära känna dessa. Ett annat sätt att föda upp möss är att endast intressera sig för temperament, sjukdomar och storlek och strunta i utseende (färger osv). Då får man nog inga standardklassvinnare – men väl så trevliga möss!

Genom selektiv avel kan man förbättra färg/teckning/hårlag. Man parar de bästa med varandra – selektiv står här för att man väljer ut vissa individer för vidare avel. Man bör dock se upp med inavel. Om man parar två närbesläktade djur, som man inte känner till, kan man lätt förstärka anlaget för någon otrevlig sjukdom. Visst kan man inavla, men helst på möss vars stam man känner flera generationer bakåt, och man bör absolut undvika syskonparningar, far/dotter-parningar och mor/son-parningar. Istället bör hålla sig till att para kusiner, halvkusiner osv. Detta för att inte öka inavelsgraden så snabbt att problem uppstår.

För att lyckas med aveln bör man ha lite tur och dessutom känna sina djur väldigt väl.

Skrivet av Eva Johansson.