User login

Mina sebramöss

Den 13 mars 2003 köpte jag tre sebramöss. Det var tre hanar, vid namn Ursut, Charlie och Kojak. Ursut var född den 21 maj 2002, Charlie och Kojak var födda den 16 juni 2002. De var väldigt fina och verkade trivas bra, de såg alltid så nöjda ut. Det enda problemet var att se skillnad på dem.

Jag hade läst på Internet att dessa djur faktiskt kunde skada varandra, men mina tre sebramushanar var bästa kompisar hela livet. Mina sebramöss var mer aktiva på kvällen, då de var framme mycket så man kunde se deras vackra färger. De älskade att tugga sönder och äta på hö samt att bygga på sitt stora fina bo. Dessutom älskade de att sitta i en rad bredvid varandra, tätt intill med nosarna åt samma håll. De verkade helt enkelt tycka att det var mycket viktigt med närhet till sina artfränder. Så de gillade varandra jättemycket.

Charlie och Ursut:

Mina egna observationer
Då jag haft dessa underbara små djur ett tag så jag haft tillfälle att studera några olika aspekter av deras vanor och hur de lever.

  • De älskar hirs, verkligen älskar hirs! Så jag har köpt massor med finfina hirskolvar till dem.
  • De gillar gröna ärtor. Jag köper frysta gröna ärtor och tinar bara just så många som de vill ha. Jag tinar dem i varmvatten från tevattenkokaren, vilket jag naturligtvis häller av innan sebramössen får ärtorna.
  • Till skillnad från de flesta andra smådjur jag har ägt vill de ha sin bur i ett lugnt hörn, där man inte kan gå förbi hela tiden och prata med dem. De vill helst inte bli störda! Om en främmande person går fram till buren försvinner de. Mig känner de igen, så om jag pratar lite med dem när jag går fram till buren så sitter snällt kvar och låter sig beskådas.
  • De älskar att sitta ovanpå någonting, tätt tillsammans. Oftast sitter de så nära varandra att deras kroppar berör varandra under långa stunder sitter de så och ser mycket nöjda ut. Det är möjligt att de vilar på detta sätt.
  • De älskar även att sitta tätt tillsammans i sitt stora bo.
  • Sebramöss är verkligen smala av naturen så man kan ge dem massor av solrosfrön utan att oroa sig över att de skall bli feta.
  • Mina sebramöss har hela tiden fått en mängd pappkartongen, äggkartonger, toarullar, osv, de använder dem inte till att vara i utan till att sitta på. Äggkartonger gillar de bäst, då de så lätt får plats ovanpå alla tre. Dessutom gnager de sönder alla pappkartonger de får, de blir snart omformade till otroliga skulpturer i papp!
  • Trots att jag hade mina sebramöss rätt länge såg jag aldrig några sociala beteenden av vanligt slag, som putsning eller lek, vilka är så vanliga hos många andra sociala smådjur. Trots detta verkar de oerhört starkt fästade vid varandra, och man måste betrakta dem som mycket sociala med enorma behov av artfränder.
  • När mina sebramöss blev gamla, över två år, så köpte jag åt dem ett säkert motionshjul i plast (som de absolut inte kan skada sig på) och de sprang faktiskt i det ibland.
  • När de blev över två år lugnade de ner sig rätt mycket, det blev stor skillnad i beteendet, så jag önskade att jag försökt tämja dem från början i stället för att bara ha dem att titta på.

Mina sebramöss:


Den 6 augusti 2004 dog en av mina sebramöss. Jag måste erkänna att jag inte var så säker på vilken som var vilken (de är oerhört lika!) så jag var tvungen att fråga uppfödaren för att vara säker på vilken av dem det var som var död. Och det var Kojak. Så nu hade jag endast två äldre sebramöss, Charlie och Ursut, kvar. Jag hade planer på att skaffa fler sebramöss eftersom de är så oerhört lätta att sköta samtidigt som de har så vackra färger men det blev inte av... Bilderna på denna sida gör inte deras färger rättvisa!
Den 11 november 2004 hittade jag Ursut död. Han såg ut att ha somnat och helt enkelt aldrig vaknat igen. Sedan levde inte Charlie så många dagar, det syntes tydligt att han inte trivdes ensam.