User login

Dvärgkardinalens liv o leverne

Kul att få en kompis till sist Jag födde upp dvärgkardinaler innan, dvs de hade ett eget akvarium, bodde där o ynglade av sig. Arten är lättodlad, liten o trevlig. Det är varken en tetra, rasbora eller barb. Men det är en karpfisk o närmaste släkting som är vanlig i akvarier är kardinalfisken (dvs INTE kardinaltetran ). I alla fall så skulle jag ju flytta o hade börjat planera för det långt innan, så när tillfälle dök upp att någon ville ta över hela uppfödningen så fick de flytta allihop. Vid ungefär samma tillfälle hade jag köpt in vackra posthon i nån röd härlig färg, och dem hade jag i en 5-liters glasburk i början, och tog en rejäl tuss javamossa ur dvärgkardinalernas akvarium och gav till de nya snäckorna... Så några dagar efter att dvärgkardinalerna hade flyttat kläcktes en ett ensamt litet dvärgkardinalyngel bland de röda (eller om de var rosa) posthornen. Jag försökte få killen som tagit hela bunten att hämta även denna när den blev större, men det blev aldrig av. Den har alltså levt hela i sitt liv under ett par tre år bland mina övriga fiskar, och aldrig ens sett en artfrände. Det senaste halvåret eller året har det bott tillsammans med mina Xenotoca eiseni. Så när jag köpte med mig 3 par dvärgkardinaler från Södermalms Akvarieaffär igår så var det spännande att se hur det skulle funka - skulle ensam-lingen fatta att det var hans polare som plötsligt dök upp från ingenstans? Jag matade Xenotocorna rätt bra samt släppte ner nykompingarna (efter koppning) i andra änden av akvariet för säkerhets skull... Japp, snart hade jag 7 dvärgkardinaler som simmade runt i ett tätt litet stim och undersökte omgivningarna. Jag hoppas bara att gamlingen visade nykomlingarna alla sina fina ställen. Man ser idag att nykomlingarna inte vågar sig fram så nära ätande Xenotoca eiseni som gamlingen gör... Annars är det frid o fröjd i akvariet, och Xenotocorna uppfattar inte nykomlingarna som mat.