User login

Musgenetik - letala och semiletala gener

Några av de gener som ger musen sina vackra färger och teckningar gör även musen sjuk. De gener som ger ohälsa oeller död kallas semiletala eller letala gener. Letal = dödlig.

Hur går det till då? Jag får ofta frågan om hur man avlar bort dessa genetiska sjukdomar från en linje. Om du läser en riktigt bra genetikbok så inser du snart hur det fungerar. Jag läste bla boken "Modern Genetics", second edition, av Fransisco J. Ayala och John A. Kiger, Jr. En mycket bra bok.

Pleitropi
Pleitropi är namnet på egenskapen hos vissa gener, gener som har mer än en effekt. Pleitropi är svret på frågan "Hur går det till då?" ovan. Pleitropi är alltså exempelvis när en gen ger upphov till en viss färg eller teckning samtidigt som den ger upphov till ohälsa eller död. Nedan har jag gjort en lista över några kända gener inom mushobbyn som har oönskade pleitropiska effekter.

Välkända mussjukdomar orsakade av pleitropiska effekter hos färg/tecknings-gener:

  • Dominant Yellow (AY), eller Lethal Yellow som den även ibland kallas. Förutom att ge musen en vacker röd eller gul färg har denna gen även mindre önskvärd effekt. En ofödd musunge som har denna gen i dubbel uppsättning dör tidigt på den sjätte dagen av dräktigheten. Dessa möss föds aldrig. Den exakta orsaken till att de dör är ännu okänd. Men att så sker innebär att genen är letal i homozygot form.
  • Albino (c). Denna gen tar bort allt pigment hos djuret. Pigmentcellerna är normala, men pigmentet saknas. En albino har inte riktigt lika god syn som en icke albino. Det finns även en beteendeförändring, som innebäör att vissa specifika situationer är en albino mindre aktiv än en icke albino. Allmänt anses ögonen vara känsligare för skarpt ljus hos en albino.
  • Brindle (Mobr). Brindle hanar dör vanligen vid 10 till 14 dagars ålder. Extremt få Brindlehanar har överlevt länge nog för att kunna para sig och bli pappa till en kull. Brindlehanar lider av neurologiska problem, precis som homozygota Brindlehonor. Detta karaktäriseras av darrningar och okordinerade rörelser när djuren förflyttar sig.
  • Piebald (s). Denna gen ger varianterna Dutch, Even, Broken och delvis även Dark Eyed White. Dessa djur, som har vita fläckar på kroppen där pigmentet saknas, har även fläckar inuti kroppen där pigmentet saknas. Dessutom är genen associerad med sjukdomen megakolon. Så många som 10 % av möss som är homozygota för genen beräknas avlida av megakolon. Megakolon hos dessa djur är starkt associerad med en kraftig reduktion av vissa speciella celler i tarmen. När tarmen fylls av fekalier blir musen snabbt påtagligt sjuk och kan ej räddas till livet. Det finns ingen bot för denna sjukdom.

  • Dominant White (W), eller Dominant Spotting som den också kallas. Denna gen är associerad med medfödd anemi, i homozyggot form, där de nyfödda musungarna avlider inom några få dygn efter födseln. Detta innebär att genen är letal i homozygot form.
  • Rump-White (Rw). Ännu en gen som är letal i homozygot form. Här avlider de drabbade musungarna i mitten av graviditeten inuti mammans kropp.